Ijos kyrkan

Ijo församling är grundad mellan år 1340-1374. Ijo var till en början en omfattande församling. Den sträckte sig i norr till Simo och i söder till Limingo.Under tiden 1300 – 1650 utsattes Ijo flera gånger för fiendeanfall, röveri och bränder. Under dessa räder brändes nästan varje gang också kyrkan och kyrkklockorna bortfördes, ifall man inte lyckats föra dem i säkerhet. Från den första tiden har vi inga exakta uppgifter varken om kyrkornas byggnadsår eller tidpunkter för bränderna.

Ijo har haft 8 kyrkor, inklusive den nuvarande och dessutom 9 predikoställen runtom i församlingen. Den första kyrkan torde ha legat på norrsidan, på banken mellan Merikoski- och Huiskari (nuv. Uiskari) forsar. Nära platsen ligger Kellolampi-träsk. Sägnen berättar att en kyrkklocka skulle ha sänkts i träsket som skyddsåtgärd vid fiendeanfall.

Den andra kyrkan har legat på ön Illinsaari. När räderna fortsatte, byggdes kyrkan på en ö för att skydda den från attackerna. Inga uppgifter angående byggnads- eller brandår finns att tillgå. Illinsaari ligger österut från dagens Ijo broar.

Den tredje kyrkan har legat på samma ö, på den nedre delen av ön. Från denna plats har man funnit år 1893 vid plöjning från ca. 30 cm djup ett nattvardskärl tillverkat av tenn. Kärlet är tillverkat i Tyskland under 1300-talet.

Den fjärde kyrkan har legat på ön Kirkkosaari mittemot den nuvarande kyrkan. Eftersom attackerna fortsatte och fienden brände allt vad de fann, byggdes kyrkan nu utanför den fasta bosättningen på en skogsbevuxen ö. Sommaren 1582 brändes kyrkan och fienden for iväg med kyrkklockorna.

Den femte kyrkan byggdes på samma ställe. Kungen beviljade 20 tunnor säd, som byggnadsunderstöd, ur statens förråd. Kyrkan färdigställdes år 1586. Glädjen över den nya kyrkan och de nya hemmen blev kort. ”Perttuli”-söndagen år 1589 anföll fienden Ijo. Kyrkan och hela socknen brändes. Enligt andra uppgifter har församlingens femte kyrka legat i den mellersta delen av Vanha-Hamina (Gamla Hamn) nära den nuvarnade kyrkan.

Den sjätte kyrkan stod färdig år 1620. När läget hade stabiliserats och lugnat sig, byggdes kyrkan på fastlandet, vid den nuvarande kyrkan. Den fick namnet den Heliga Margaretas kyrka. Denna kyrka brann ner till grunden efter  ett blixtnedslag den 12 juni 1693. I gravkamrarna under kyrkan hade 94 församlingsbor begravts, gravarna förstördes i branden. Inte ens kyrkklockorna kunde räddas.

Den sjunde kyrkan byggdes på den nerbrunna kyrkans plats och invigdes på hösten år 1695. Kyrkan uppkallades efter den Helige Laurentinus. Denna kyrka tjänade ijoborna under 245 år. Kyrkan antändes av en blixt en söndagmorgon år 1942. Kyrkklockan och största delen av inventarierna brann upp. Undan branden räddades endast altarduken, förstugans offerkista, en vacker ljuskrona från kyrkans främre del och mässkrudarna. Under kyrkan fanns en mängd gravkamrar, där 284 församlingsmedlemmar begravts, inklusive 12 av Ijo församlings präster. Kistorna hade funnits välbevarade under en kyrkorenovering år 1936. Gravarna förstördes nu i samband med branden.

> På grund av krigstiden var Ijo utan kyrka under 8 år. Den nuvarande – den åttonde kyrkan byggdes under åren 1949-1950 och invigdes den 18 juni 1950. Arkitekterna Strandberg och Hytönen har gjort upp ritningarna. Kyrkan har 452 sittplatser nere I kyrksalen och 70 på läktaren. Orgeln är tillverkad av Kangasala orgelfabrik och har 18 egentliga stämmor och 3 transmitterade stämmor. Predikostolens skulpturer är utförda av Oskari Jauhiainen och de avbildar evangelisternas symboler och Kristus-monogrammet. Armaturen är designad av konstnär Liisa Johansson von Pappel. Kyrkklockorna är tillverkade av OY Lokomo från Tammerfors.

Kyrkan genomgick en grundrenovering under åren 1993-1995, då bl.a. kyrkklockorna automatiserades och kyrktextilierna förnyades med hjälp av ijobornas krafter. Votivskeppet, som hänger i kyrkans tak (lat. votivus, tillägnad Gud), är typisk för kusttraktens kyrkor. Votivskeppens historia sträcker sig ända till medeltiden. Ijo kyrka fick sitt votivskepp, som gåva av Hembygdsföreningen i Ijo, i början på 1990-talet.
 

Altartavlans budskap.

Altartavlan är målad av konstnär Eero Nelimarkka och föreställer Jesus undervisande folket i en båt.


”Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han I en båt; och han satt I den ute på sjön, under det att allt folket stod ut med sjön.” Mark 4:1.


Guds ord, levande och starkt, samlar mångahanda människor till åhörare. Vi kan hitta dagens åhörarskara bland de avbildade åhörarna på altartavlan. Vi ser till höger en kvinna, hennes ansikte lyser av glädje, vi ser en åldring försänkt i from bön och en tankfull lärd man. Till vänster ser vi kvinnor, vi kan anta att vardagens bekymmer fyller deras sinnen. Över allt detta sträckes Jesu välsignande hander.
 

Pekka Vesainens staty

Pekka Vesainen, en bonde och gerillaledare från Ijo, föddes i Kiimingi by (dagens Ylikiiminki) i Ijo socken omkring 1550. Han avled 1620. I slutet av 1500-talet ledde han de hämdaktioner, som österbottningarna gjorde till Karelen bakom riksgränsen. Han blev välkänd för sitt försvar av hemtrakten mot ryssarnas förstörelse- och plundringsresor. Ijoborna reste till minnet av Vesainen vid kyrkans östra sida Kalervo Kallios staty av en krigsklädd, kraftfull bondeson.